Jan Alsander, 71, var en av dem som var med och startade Frivilliga Resursgruppen (FRG). Här berättar han om hur det gick till.
Kan du berätta lite kort om dig själv, Jan?
– Jag har varit lärare i 25 år. I grunden var jag mellanstadielärare, då jobbade jag mycket med lägerverksamhet. Där fick eleverna lära sig om bland annat miljövård, naturen och växter. Så småningom började jag som högstadielärare, då det var ont om sådana på 80-talet i Sörmland. Även där jobbade jag med lägerskolor, där eleverna bland annat lärde sig om demokrati. De fick också åka upp till Stockholm för att se hur Sverige styrs och hur en storstad fungerar med avlopp och annan infrastruktur.
– På 80-talet kunde man skapa lokala tillvalsämnen. Jag gjorde ett som hette ”Överlevnad”. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), som senare blev Krisberedskapsmyndigheten (KBM), uppmärksammade detta eftersom undervisningens innehåll kunde bidra till en ökad hållbarhet både då det gäller hemberedskap och miljö.
– När Svenska Överlevnadssällskapet startade gick jag med där. Stefan Kjellman och Harry Sepp som jobbade på Civilförsvarsförbundet tyckte att jag skulle bli instruktör. År 2000 fick jag anställning på kansliet som utbildningskonsulent och senare utbildningschef i 17 år. Jag är fortfarande medlem i Civilförsvarsförbundet och jag grundutbildar fortfarande FRG-ansvariga. Det gör jag tre gånger om året, tillsammans med Ammi Axelson, Civilförsvarsförbundets ordförande.
Hur föddes ditt intresse för krisberedskap?
– Från mitt naturintresse. Jag har alltid varit intresserad av vad naturen kan ge. Det är roligt att kunna så mycket som möjligt. Naturintresset blir osökt krisberedskap; när allt tar slut, hur får jag då tag i mat, vatten, skydd…? Allting finns i naturen, allting går att göra, bara man vet hur man gör. Men det kan ta tid, det kan vara fel årstid.
Berätta hur det gick till när FRG startade!
– Förut fanns det något som hette Hemskyddet. Hemskyddet hade till uppgift att få människor att överleva. De hjälpte bland annat till med skyddsrum, att ge information och med matlagning. Hemskyddet fanns i alla Sveriges kommuner. Kommunen bestämde själva hur stort ett hemskyddsområde skulle vara. I hemskyddsområdena fanns en hemskyddsgrupp, två eller tre hemskyddsgruppchefer och olika hemskyddsombud. De gjorde hemskyddsunderlag, knackade dörr och pratade med folk, såg om någon behövde hjälp och skrev ned om någon hade någon form av handikapp.
– Hemskyddet var en organisation som bara kunde tas ut under höjd beredskap. De hade fått en gedigen utbildning, men man kunde inte ta ut hemskyddet under fred. Det var mycket prat om detta. Sen på 90-talet kom den eviga freden och då behövdes inte skyddet. Men man ville ta vara på kunskapen och göra något frivilligt, för insatser i fredstid. Det blev Frivilliga Resursgruppen, FRG.
– FRG startade 2004. Men man hade fått pengar till provutbildningar innan. Det var i stort sett samma innehåll i utbildningarna som innan. Människor behöver samma saker, det är bara lösningarna som skiljer sig åt.
– Lunds kommun var tidiga att jobba med FRG. Beredskapschef Hans Pettersson var Civilförsvarsförbundet vice förbundsordförande. Faluns kommun var också tidiga med sin FRG. Dessa två kommuner var med och testade utbildningen. De var bland de som var med från början.
Hur såg intresset för FRG ut i början?
– Det var jättestort! Många ville gå direkt från hemskyddet till FRG. Problemet med FRG är att man utbildar många som är aktiva i cirka 5–10 år, sen utbildar man nya igen. Det är själva grejen med att man använder frivilliga. Det positiva är att man får ett engagemang man inte får annars.
– Men många var rädda för FRG inom kommunerna. Rädda att de skulle ta jobben ifrån deltidsbrandmännen. Det fanns en stor osäkerhet från början. Men sen insåg de att det här är något annat, de kommer få hjälp, inte bli ersatta.
– En del kommuner hade FRG ett tag, sen rann det ut i sanden. Om de aldrig blev inkallade att göra något i kommunen så svalnade intresset. Detta förstår man mer nu. Man låter personerna komma in och hjälpa till med saker när det passar. Man fikar, de får reda på nyheter från kommunen.
Kan du berätta om en minnesvärd händelse kopplat till FRG?
– Ett exempel är när jag var med och utbildade frivilliga i Förenade Arabemiraten tillsammans med Civilförsvarsförbundet. Förenade Arabemiraten ville ha något som kunde engagera människor frivilligt, särskilt ungdomar som inte har något att göra. De försöka bygga upp en sådan organisation. Efter att ha varit hos oss på studiebesök blev de intresserade av FRG och valde ut oss som förebild. Civilförsvarsförbundet fick i uppdrag att utbilda Förenade Arabemiraten, men anpassat till deras förhållanden där nere.
Vad skulle du till sist vilja säga till den som är intresserad av att gå med i FRG?
– Jag tycker absolut att de ska ta kontakt med sin lokala civilförsvarsförening, som oftast är den som sköter om utbildningarna. De kan också ta kontakt med sin kommun.
– Genom att vara en resurs i FRG känner man att man gör skillnad, för det gör man när man hjälper andra människor. Och då mår man även bättre själv. Det är viktigt för psyket att hjälpa andra i nöd. Genom att hjälpa andra så hjälper man sig själv.
