Carina Wiro, 57, är Nationell samordnare för krisberedskap på Civilförsvarsförbundet.
Kan du berätta lite kort om dig själv?
– Jag heter Carina Wiro och bor utanför Umeå, i en by i Vännäs kommun som heter Selet. Här trivs jag väldigt bra, jag är uppvuxen på landet och gillar att ha nära till naturen. Min familj består av min vuxna son som flyttat hemifrån, min syster och mina föräldrar. Min syster och föräldrar bor i närheten och vi umgås mycket. På fritiden gillar jag att jaga och vara utomhus. Jag är också väldigt aktiv i föreningslivet.
– Jag är 2:6-instruktör i botten och var Hitta Vilse-instruktör och hemskyddsombud innan jag blev anställd på Civilförsvarsförbundet. Nu har jag jobbat på Civilförsvarsförbundet i 27 år. Jag började jobba som verksamhetsledare i Västerbottens Civilförsvarsförening. 2016 skedde den första stora omorganisationen och året efter blev jag Nationell samordnare och fick ansvaret för FRG.
Hur föddes ditt intresse för krisberedskap?
– Då jag är uppväxt på landet och har vistats mycket utomhus så har jag fått lära mig om grundbehoven och att klara kriser. Mitt intresse för krisberedskap spann vidare när jag blev hemskyddsombud i den gamla krigsorganisationen ’Hemskyddet” som tidigare fanns i varje kommun. Då var jag cirka 25 år. Att vara hemskyddsombud var väldigt spännande. Det handlade om hur du kunde vara stöd för kommunen i händelse av krig, vilket var en realitet. Vi fick bland annat lära oss om hemberedskap, skyddsrum och mörkerläggning. Allt var väldigt intressant och viktigt.
– Att bo i en by ute på landet hänger på att det finns ideella krafter som ser till att det finns vatten i byn, att vi har en hyfsad väg, att vi ska få ha kvar äldreboende och så vidare. Därför är jag med i många föreningar. Jag är dessutom en doer som person, jag tycker inte om att sitta vid sidan av och titta på, jag vill vara en del av lösningen.
Du jobbar som Nationell samordnare för krisberedskap på Civilförsvarsförbundet. Kan du berätta lite om vad din roll innebär?
– Jag ansvarar för att ansöka, planera, genomföra samt redovisa de uppdrag vi söker från MSB för att utbilda frivilligresurser för landets kommuner. Min roll innebär även mycket nätverkande, att hålla kontakten med andra frivilliga försvarsorganisationer, MSB och SKR och andra som är viktiga för uppdraget. Jag är även sammankallande i referensgruppen FRG-framtid, som är en del av samordnings- och utvecklingsfunktionen för FRG. Utöver detta så sitter jag också med i referensgruppen för trygghetspunkter som MSB har startat.
Varför tycker du det är viktigt att man engagerar sig i en frivillig försvarsorganisation? Och vad är det som är så speciellt med frivilliga försvarsorganisationer?
– En frivillig försvarsorganisation är utpekad att ha en viktig roll i totalförsvaret. De har ett särskilt viktigt uppdrag att utbilda och rekrytera förstärkningsresurser för till exempel myndigheter, regioner och kommuner. De är utsedda att ta emot sökta medel för att bidra till samhällets uthållighet.
– Att engagera sig i en frivillig försvarsorganisation gör att du får möjlighet att även utveckla dig själv. Du kan välja att ta en aktiv roll och gå utbildningar som inte enbart stärker samhället, utan även stärker dig själv. Du kan vara en aktiv del av krisberedskapen och framgent även totalförsvaret. Vill du inte engagera dig aktivt så kan du välja att vara en stödjande medlem.
Varför ska kommunen ha en FRG?
– Vid större händelser behöver landets kommuner personalförstärkning. Kommunerna är slimmade, de har inte hur mycket personal som helst. Här fyller FRG en viktig roll. FRG-resurserna är utbildade, övade och avtalsbundna. FRG kan till exempel hjälpa till vid översvämningar, oljeutsläpp och störningar i dricksvattenförsörjningar.
Kan du ge exempel på större händelser där FGR varit med och gjort en insats?
– De stora skogsbränderna 2014 och 2018, flyktingsituationen 2015 och pandemin 2020 är det största händelserna som engagerat flest FRG:are.
FRG har nu funnits i 20 år. Hur har FRG-konceptet utvecklats under dessa år?
– Från att har varit väldigt personberoende strävar man nu efter att organisera FRG utifrån funktioner. Vi ska vi vara många fler som delar på ansvaret för att FRG ska kunna fungera över tid och bli mindre sårbart.
– Vi jobbar också på att försöka skapa en enhetlig resurs, att utbildningen för FRG ska se lika ut i hela landet, utan att kommunens egna särdrag ska försvinna. Att skapa en större enhetlighet och tydlighet av resursen FRG är bra för kommunen: de får större förståelse för vad FRG är och det underlättar samverkan kommunerna emellan om resursen är likartad. Det gör det också enklare för den som vill engagera sig, det blir tydligare vad konceptet innebär om det är mer enhetligt.
– Vi försöker verka i samklang med omvärldsläget och hela tiden utveckla utbildningarna så att de matchar de behov som kommunerna har.
– Nu ser vi mycket fram emot att utveckla FRG för hela hotskalan!
Hur ser du på FRG:s framtid?
– Väldigt ljust. Kommunerna kommer fortfarande behöva personalförstärkning för de behov de har under höjd beredskap. Utbildade och övade frivilliga med nära kontakt med sin kommun kommer få en viktig roll i framtidens totalförsvar. Hur det ska se ut vet vi inte än.
